Rivning är en avgörande process i bygg- och renoveringsprojekt, då avlägsnandet av befintliga strukturer ger plats för en ny utveckling. Alla rivningsprojekt kan dock inte göras på samma sätt. I Sverige används ofta två begrepp inom rivningsbranschen: lättrivning och väggrivning. Även om båda innebär att riva delar av en byggnad, skiljer de sig åt i hur arbetet genomförs och de metoder som används.
Lättrivning kan översättas till “light demolition” på engelska och syftar på processen som handlar om att ta bort icke-strukturella element i en byggnad. Detta är ofta mindre komplext och kräver inte tunga maskiner eller säkerhetsåtgärder som är omfattande. Exempel på lätt rivning är att ta bort inredningsdetaljer som skåp, golv, skiljeväggar eller dörrar. Det omfattar även demontering av icke bärande väggar och tak. Lättrivning utförs ofta vid renoveringar eller mindre projekt där strukturen fortfarande förblir intakt. På grund av dess icke-invasiva karaktär kan lätt rivning göras med en minimal störning av byggnadens övergripande integritet.

Dock hänvisar väggrivning specifikt till rivning av väggar. Denna process innebär att riva väggar, som antingen är bärande eller icke-bärande. Att ta bort bärande väggar är alltmer komplicerat och kräver en noggrann planering för att säkerställa att byggnadens strukturella integritet inte äventyras eller förstörs. Väggrivning kan behöva hjälp av tunga maskiner, samt mer kvalificerad arbetskraft, speciellt när det gäller väggar som stöder byggnadens själva stomme. Denna typ av rivning används ofta i större projekt, som renoveringar eller ombyggnadsinsatser som innebär att man ändrar en byggnads layout.

Sammanfattningsvis, medan lättrivning fokuserar på lätta, icke-strukturella rivningsuppgifter, handlar väggrivning om rivning av väggar, vilket ofta kräver mer omfattande verktyg och även expertis. Att förstå skillnaderna mellan dem säkerställer att lämpliga rivningstekniker och säkerhetsåtgärder tillämpas för varje typ av projekt.